Det är viktigt att veta vad som är viktigt

DN's vetenskaps del har låtit låna två stora nyheter från den erkända tidningen Science. Den ena av dessa är att en Amerikans forskare påstår sig snart kunna skapa konstgjort liv. Något som måste ses som en revolutionerande upptäckt.

Den andra nyheten är att man äntligen har lyckats kartlägga tamkattens stamträd.

Det är viktigt att veta vilka nyheter som är viktiga. Fast en katt skulle nog se sitt stamträd som viktigare än någon annan nyhet.

Meningen med livet. Sprit och sex. I alla fall om man ska tro de största kvällstidningarna. Eller kanske så är det bara det som säljer bäst.

De vise har talat

I en artikel på DN Debatt har ett antal namnkunniga politiker med Alf Svensson, Thorbjörn Fälldin och Ingegerd Troedsson i spetsen på ett klart och logiskt sätt förklarat varför bögar och flator inte skall få gifta sig. De förklarar att samkönat äktenskap strider mot det "biologiska faktum att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion". När nu så namnkunniga politiker, för att inte tala om en före detta statsminister nu sagt hur det skall vara så är det ju självklart att vi myste lyssna och lyda.

Äktenskap skall vara till för reproduktion, och i logikens namn borde även samkönade men sterila par förbjudas att ingå äktenskap, liksom självklart kvinnor som genomgått klimakteriet. Trotts allt kan inte äldre kvinnor få barn, så självklart borde dessa inte få hota det heliga äktenskapet genom att gifta sig.

Ja det är faktiskt det här som Alf Svensson, Thorbjörn Fälldin och resten av artikelförfattarna säger. Men man undrar ju om det var det som de tänkte när de skrev artikeln. Själv får jag direkt associationer till en bunt gamla politiska mumier, kvarlevor från ett annat millennium som nu reser sig ur sina kryptor för att försvara det heligaste.

Tyvärr för dessa ädla politiker, finns det ett hål i deras argumentation som är stort nog för att man skall kunna segla en oljetanker genom det. De har in, på något sätt, kunnat förklara varför ett samkönat par inte borde få ingå äktenskap. Bara för att barn kan bli till i ett heterosexuellt äktenskap betyder ju inte det att samkönade par inte ska få ingå äktenskap. För trotts allt, så vida man inte vill vara konsekvent i sin inställning till att äktenskapet är till för reproduktion och därmed just förbjuda sterila par och kvinnor efter klimakteriet att gifta sig, ja då kan man inte hävda att samkönade äktenskap skall förbjudas. Att göra så vore då inget annat än hyckleri, och enda motivationen för att göra det skulle var just homofobi, inget annat.

Amerikansk lösning på flygstrejken

Vår kära statstelevision lät på Arlanda intervjua lite väl valda resenärer för att få reda på hur de som drabbats av denna strejk kände. De två svenskarna som intervjuades tycktes allmänt stödja strejken och tyckte väll att sådant får man ta. Men en amerikan som intervjuades hade sin egen lösning på problemet, han menade att man borde göra som Reagan gjorde i USA när flygledarna strejkade och helt enkelt sparka allihop. Trivdes de inte med jobbet, så borde de söka sig ett nytt enligt han.

Känns som om den lösningen inte är något som Reinfeldt ska pröva. Fast jag skulle nog kunna tänka mig att många moderater skulle önska att man kunde göra så…

Varför blanda ihop allt?

Jag förstår inte, varför folk hela tiden blandar in kärnkraften i klimatdebatten. Alla möjliga mänskor som i normala fall brukar ha stor insikt i miljö och klimatfrågor blandar in frågan om kärnkraftens vara eller icke vara i klimatdebatten. Men varför? Den hör ju inte hemma där!

Kärnkraften är inte i sig själv en källa till klimatproblemen. Kärnkraften och dess problematik är kopplad till det radioaktiva avfallet. Hela den frågan är självklart intressant men den har inget med klimatpolitik att göra. Möjligen kan man argumentera för att kärnkraft är ett bra substitut för kraftproduktion baserad på fossila bränslen så som kol, olja och gas.

Det har gått troll i hela kärnkraftsdebatten. Ingen har egentligen några nya argument och ingen bryr sig om att se på det hela på ett nytt sätt. De olika sidorna, för och emot kärnkraft, har grävt sina skyttegravar så djupt att de inte längre kan ta sig ur dem. Själv undrar jag hur man i huvud taget kan vara för eller emot kärnkraft.

Så här ser jag på det hela. Vi har kärnkraft och det ger oss en massa energi, samtidigt som det finns rätt stora nackdelar med kärnkraften. Självklart bör vi om möjligheten finns göra oss av med något som har nackdelar, men bara om vi kan ersätta det med något som är bättre. Just nu, känner jag bara att det finns viktigare frågor att ta han om.

Omstart?

Igår lästa jag en artikel i SVD näringsliv om att det går dåligt för skivbolagen. Uppenbarligen har försäljningen rasat ytterligare och nu kräver man att det tas i med hårdhandskar mot alla fildelare.

Jag måste erkänna att jag har svårt att förstå mig på skivindustrin. De tycks ha bestämt sig för att gå under. Egentligen är skivbolagen sin egen största fiende, och de val de gjort genom åren är det som nu håller på leda till deras undergång. Skivbolagen har staplat upp misstagen, men istället för att lära sig av sina misstag och försöka ändra på sig, så väljer man att fortsätta på samma sätt som tidigare.

Skivbolagen tycks inte gilla sina kunder. Istället för att försöka locka kunder och ge kunderna vad de vill ha, tycks man ha inställningen att vi alla skall vara tacksamma som får köpa cd skivor till överpriser. Istället för att försöka följa med i utvecklingen gör de allt för att försöka hindra utvecklingen. Istället för att ge oss vad vi vill ha, försöker de få oss att köpa vad vi vill att vi ska köpa.

Vad vi konsumenter vill ha är inte cd skivor, vi vill ha mp3. Och man skulle ju kunna tro att musikindustrin skulle försöka ge oss kunder vad vi vill ha. Men skivbolagen vill sälja skivor, att folk inte vill köpa skivor ser de inte som något problem. "Land ska med lag byggas" sa Vasa, skivindustrins motto tycks vara "Med lag skall en bransch byggas", eller om inte byggas så ska den i alla fall räddas. Vill folk inte köpa skivor, så får väll lagstiftarna se till att bolagen får pengar ändå. Vill vi inte ha musik på våra skivor så skall vi ändå betala till musikindustrin för våra tomma skivor! Och vill vi ha få musik från nätet ja då skall det till drakoniska lagar för att stoppa oss. Personligen tror jag inte att lagstiftning kommer att rädda skivbolagen. Vill de få oss att köpa musik så måste de ge oss konsumenter vad vi vill ha och inte det som de vill att vi ska vilja ha.

Men skivbolagen tycks inte förstå det här. När de till slut blev övertygade att tillåta försäljning genom nätet så valde de att skjuta sig själva i foten genom att kräva DRM skydd. Något som gjorde att när jag köper en låt på ex iTundes så har jag inte full frihet att göra det jag vill med låten utan tvingas till exempel använda apels produkter för annars kan jag inte spela upp min musik. Bara detta skulle få mig att se piratnedladdningen som ett bättre alternativ.

Jag tycker ju att skivindustrin på något sätt borde förstå att om de någonsin ska kunna överleva så måste det som minst erbjuda lika bra produkter som de jag kan ladda ner gratis. Varför skulle jag betala för en produkt om den är sämre än den jag kan ladda ner? Om skivbolagen tillät mig att på ett enkelt sätt hitta och köpa den musik jag vill ha i det format jag vill ha den, så skulle ju jag vara villig att betala ett skäligt pris för det. Men skivbolagen vill inte låta mig enkelt köpa den musik jag vill ha, de vill inte ge den i det formatet jag vill ha och för detta de inte vill låta mig göra vill de att jag betalar ett oskäligt högt pris. Är det då förvånansvärt att det går dåligt för skivbolagen?

Vill majoren centralisera betygssättningen?
Jan Björklund, major och kanske folkpartiets nye ledare, har beslutat att Sverige skall ha nationella prov i alla teoretiska ämnen. Från dagens tre nationella prov skall vi få tolv! Än har han dock inte bestämt om alla tolv skall ges varje år eller om bara hälften skall ges.

Den här idiotin, jo det är idioti och jag ska förklara varför sen, var förståss väntad. Eftersom Majoren vill införa en betygsskala med sex steg istället för dagens fyra, så måste han också på något sätt försäkra sig om att lika prestation ger samma betyg i olika skolor. Utan nationella betyg skulle det vara svårt. Men varför är det dåligt?

De nationella prov som redan funnits i svenska, engelska och matte, har redan till stora delar används för att sätta betyg. Det har snarare varit regel än undantag att du får samma betyg i ämnet som du får på det nationella provet. Med största sannolikhet kommer det bli lika dant med nationella prov i resten av ämnena.

Elever kommer att kräva att få samma betyg i ämnet som de gjorde på nationella provet. På samma sätt kommer föräldrarna ha svårt att acceptera att deras lilla, Fia, Petter, Ali eller Sara får sämre betyg än de presterade på provet. Samtidigt kommer lärarna ha svårt att sätta betyg än provet, eftersom att en skola helst inte vill bli känd som en skola som är för snälla med betyg. Det kommer finnas en press uppifrån att ha ungefär samma medelbetyg inom en skolla som medelbetyget på de nationella proven.

Resultatet är att vi kan säga adjö till de målbaserade betygen vi har idag. Dessa kommer ersättas av betyg som sätts genom en sorts examensprov. Istället för betyg som sätts efter nationellt uppsatta mål kommer vi får betyg som sätts efter nationellt uppsatta prov. Till slut kommer vi få en centraliserad betygssättning.

Tyvärr slutar det inte där. Risken är stor att lärare också kommer att anpassa sin undervisning för att få eleverna att klara sig så bra som möjligt på det nationella provet. Då kommer också undervisningen att förändras från att vara styrd av utbildningsplaner till att vara styrd av proven. Detta i sin tur kommer att begränsa skolors och lärares frihet att lägga upp undervisningen. Undervisningen kommer istället att bli mer likriktad, och mindre möjligheter kommer att finnas för alternativa undervisningsformer. Den pedagogiska utvecklingen kommer att stagnera och målet för undervisningen kommer att förskjutas från att rusta elever för framtiden till att rusta elever att klara ett prov.

Ok det sista är något av en domedagsprofetsisa. Och vi kan ju bara hoppas att det inte går så illa. Men det kommer gå delvis åt det hållet. Eleverna och föräldrarna kommer att se att nationella proven är viktiga för betygen och därför kommer de att kräva av lärarna att dessa lägger upp undervisningen på ett sådant sätt att eleverna får bra betyg på dessa. Så även om det inte blir fult så hemskt som jag beskrev, så kommer det bli mer åt det hållet.

Lärarnas och skolornas frihet att lägga upp undervisningen kommer att minska. Och därmed kommer variationen och möjligheten att välja den skola som passar eleven bäst att minsak. Resultatet blir en ofriare och mer likriktad skola. Är detta verkligen det som det liberala folkpartiet vill?

Det demokratiska dilemmat
Igår på TV4 så debatterade Mona mot sverigedemokraterna och nu börjar debatten om debatten. Jag läste just en annan blogg ”Dagens Anti-Opposition” där något högerspöke förklarar att ”Mona tog fajten...och knockades...” därefter följer slutsatsen att ”Den stora flykten från S har bara börjat...” nå det senare kanske sifo, temo eller demoskop kan ge klarhet i om det stämmer, det förra, tja frågan är kanske inte om hon van eller förlorade, utan vilka hon vinner och förlorar.
Som högerspöket bakom ”Dagens Anti-Opposition” så tydligt visar så har vissa på den politiska högerflanken bestämt sig för att stödja sverigedemokraterna och dess partiledare mot socialdemokraterna. Antagligen följer det här logiken att min fiendes fiende är min vän. Men här har vi problemet, sverigedemokraterna och borgarna är lika mycket fiender, om inte mer så, som socialdemokraterna och borgarna. För säga vad man vill om borgarna, och jag kan tänka mig att säga ganska mycket, men alla de borgliga partierna i riksdagen är i grunden demokratiska och den grundläggande ideologin bygger på att alla mänskor är lika mycket värda. Så är inte fallet med sverigedemokraterna.
Har i ligger risken med denna debatt. Mona kan antagligen med denna debatt vinna tillbaka socialdemokratiska röster som gått över till sverigedemokraterna, men risken är att hon i processen, får borgliga väljare att sympatisera med just sverigedemokraterna. Tyvärr ser vi redan att i takt med att högeralliansen sjunker ihop som en punkterad sufflé så flyr vissa väljare över från de demokratiska högerpartierna till det odemokratiska extremhögerpartiet sverigedemokraterna

Hur tusan tänker Borg nu?
Finansminister Anders Borg har i sin iver att montera ner de Svenska trygghetssystemen bestämt sig för att ge sig på bostadsbidraget. Hans idé tycks vara att ersätta det hela med ett högre barnbidrag för ensamstående föräldrar. Vad jag undrar är vad har han tänkt sig för studenter?
I Stockholm där hyran för en studentlägenhet kan vara så mycket som fyra tusen per månad för en etta är det omöjligt att ha råd att leva utan bostadsbidrag. Hur har Anders Borg tänkt kompensera studenterna?
Antagligen är tanken att studenterna inte ska bli kompenserade utan att fler studenter ska skaffa jobb vid sidan av pluggandet. Det är inget fel att studenter jobbar men det är inte säkert att det funkar. Vissa heltidsstudier är faktiskt hur konstigt det än låter på heltid, och då kan det vara svårt att både hinna med studier och jobb. Faktum är att i alla fall på där jag studerar, på KTH, är lätt att se sambandet mellan sidojobb och sämre studieresultat. Den grupp som klarar sig sämst och hoppar av oftast, är samma grupp som oftast försöker jobba vid sidan av studierna. På samma sätt är det också de studenter som har ekonomiskt stöd hemifrån som oftast klarar sig bäst i sina studier.
Egentligen är det inte så konstigt, egentligen borde nämligen alla studenter gå back varje månad, om man ser till konsumentverkets undersökningar. Anledningen till varför studenter klarar sig trotts allt beror ju på att vi oftast inte har så höga krav. Men några krav måste vi väll ändå få ha?

Ibland undrar jag varför vissa ger uttryck för de åsikter de gör när de har så uppenbart dåliga argument för dem.

I en debattartikel i DN med titteln "SVT:s trovärdighet borta efter Fichtelius projekt" låter den gamla SVT profilen Lars Adaktusson ösa galla över sin tidigare arbetsgivare med hänvisning till Erik Fichtelius dokumentär ”ordförande Persson”.

Adaktussons argument sammanfattas i artikeln med att ”Problemet illustreras av det faktum att skyddet av statsministern kan ifrågasättas både när SVT, /…/, valt att publicera Göran Perssons uppgifter och i de fall där företaget inte kunnat publicera intressant information till följd av den träffade överenskommelsen om anonymitetsskydd.”

Den första av dessa invändningar, att SVT valt att publicera information man fått från Göran Persson anonymt är egentligen en rätt konstig invändning från någon som arbetat med journalistik i så många år som Adaktusson faktiskt gjort.

Vi har trotts allt har vi något som kallas meddelarfrihet i Sverige och att tillämpa denna grundlag även på Sveriges statsminister är kanske ovanligt men knappast olagligt eller omoraliskt. Man kan ju undra hur Adaktusson själv hade reagerat om Göran Persson valt att komma till honom som en anonym källa, skulle Adaktusson då vägrat ta emot informationen eller vägrat publicera den så länge statsministern ville vara anonym?

Den andra invändningen att SVT på något sätt gjort fel när man lovat att inte publicera information från intervjuserien utan Perssons tillåtelse är också en rätt konstig invändning från någon så media van som Adaktusson.

Att en dokumentärfilmare i något skede sitter på information som allmänheten skulle kunna ha ett intresse av att ta del av är egentligen inget ovanligt. Att dokumentärfilmaren ändå inte går ut med denna information innan dokumentären är klar är inte heller något ovanligt i många fall skulle en förtidig publicering av det material man har omöjliggöra arbetet med resten av dokumentären.
Om vi till exempel tar den dokumentärfilm som SVT gjorde som avslöjade JAS mutaffären. Det är uppenbart att journalisterna där länge satt på information som skulle ha varit intressant för allmänheten om den publicerat, men det är också uppenbart att hade den publicerats så hade resten av historien aldrig kommit fram. På precis samma sätt var det ju med intervjuerna av Göran Persson.

Självklart kunde SVT vid vilket ögonblick som helst ha brutit sin överenskommelse med Göran Persson och publicerat det han sagt i sina intervjuer. Men en sådan publicering hade åh andra sidan direkt resulterat i att Göran Persson hade slutat tala. Ingen av de spektakulära uttalandena som vi nu fått ta del av hade någonsin kommit till allmänhetens kännedom om SVT valt att bryta mot sin överenskommelse. Sen kan man ju alltid undra vad för sorts etik och moral Adaktusson förespråkar när han anser att SVT inte bör hedra ingångna avtal och löften?

Med så här dålig argumentation från Adaktusson undrar jag personligen vad hans motiv till att skriva debattartikeln var. Att meddelarfriheten och hemliga källor existerar i journalistvärden är ju knappast något som kan uppröra Adaktusson. Och att en dokumentärfilmare sitter på information som han, även om den är av allmänintresse, inte kan publicera innan dokumentären är klar kan knappast heller uppröra en så erfaren journalist som Adaktusson. Med andra ord kan han inte på allvar se så stora problem med SVT’s agerande som han ger uttryck för, vilket direkt leder till slutsatsen att Adaktusson har ett annat motiv bakom sin debattartikel än upprördhet över medias förfall. Frågan är bara vad för motiv. Är Adaktusson kanske avundsjuk på publiciteten Erik Fichtelius fått? Eller vill han gynna sin nye arbetsgivare TV 8 genom att sänka SVT? Eller vad?

"Rederiet"-färjan i sjönöd i Grekland - 1 600 ombord
Så står det på expressens hemsida. En snabb titt på DN säger ”Alla evakuerade från kryssningsfartyget” inte nog med att DN tycks vara snabbare med att uppdatera sig så märks det också rätt tydligt vilken målgrupp och vilken inställning till nyheter som de båda tidningarna har. Där DN lägger vikt vid den mänskliga tragedin, eller kanske snarare undvikandet av den, så tar Expressen fasta på att fartyget ”Sea Diamond” tidigare figurerade i tv serien ”Rederiet” under namnet ”Freja”.
Uppenbarligen tycker Expressen att det är viktigt för allmänheten att veta att dessa 1600 som är i sjönöd råkar vara i sjönöd på en båt som tidigare var med i en svensk såpopera. Kanske är man helt enkelt så cynisk att man anser att vi inte kommer att bry oss om vi inte vet att båten är en känd båt…

Surrealism och högt spel

Det här måste vara ett sällsynt djur i den svenska avtalsskogen. Fackförbund och arbetsgivare som är överens men ändå tvingas det till konflikt. Historien är egentligen bara absurd, arbetsgivarorganisationen Svensk Handels och dess fackliga motpart Handels var överrens om ett treårigt avtal bara för att vara med om att Svenskt Näringsliv går in och tvingar arbetsgivaren att stranda förhandlingarna. Nu tvingas alltså facket att ta till stridsåtgärder mot en arbetsgivare som man inte egentligen har en konflikt med. Samtidigt måste medlingsinstitutet blanda sig i leken för att medla mellan två parter som redan är överense.

Om Svenskt Näringsliv tyckte att spektaklet i Göteborg med den numera vitt kända salladsbaren Wilde and Fresh var vad man ville kalla fackligt övervåld så undrar man ju vad de vill kalla detta? Själv kan jag komma på en massa saker att kalla det, för det mesta är det synonymer till ordet dumhet. Svenskt Näringsliv hävdar att de sa nej till det avtal som Svensk Handels och Handels förhandlat fram eftersom att det skulle ge för hög löneökning. Men jag undrar, borde inte arbetsgivarna inom Svensk Handels vara kapabla att själva bestämma vad de har råd med för löneökning? Det är ju torrots allt de som skall betala den? En intressant fråga är också, hade motsattsen varit möjlig, att låt oss säga att LO hade gett handels bakläxa och sagt att, nej ni måste förhandla fram ett bättre avtal även om ni och era medlemmar är nöjda? Vad hade det blivit för rubriker i tidningarna då?

Nej vi får hoppas att allt löser sig annars kommer jag nog skicka ett tackbrev till Urban Bäckström och tacka för en förstörd påsk.

Jag blir upprörd och iriterad på aktuellt och tidningarna! Göran Persson har uppenbarligen sagt vissa saker i intervjuer för flera år sedan som folk idag påstår inte är sant. Media har redan bestämt sig för att Persson ljuger och alla andra (som oftast har något personligen att förlora om det persson sagt är sant) talar sanning. Jag fattar inte det.

Ser man logiskt på det så är det ju bara mer logiskt att Persson talar sanning och att de flesta andra såhär 10 år senare har glömt eller förträngt eller vägrar erkänna det som sägs. För varför skulle Persson ljuga i en intervju som han vet inte kommer sändas förän om flera år? Vad skulle vara poängen? Särskillt som han är så utlämnande och sanningsenlig i andra fall.

Idag sändes första debatten mellan den nye statsministern och den nye oppositionsledaren, eller med andra ord första debatten mellan Fredrik och Mona. Den första debatten av många.

En av de skiljelinjer som blev tydlig var inställningen till miljön. Där Mona ansåg att det var viktigt och nödvändigt att Sverige är ett föregångsland, var den borgliga statsministern nöjd med att Sverige gick i takt med andra länder. Framför allt fick vi ju inte gå före för det kunde äventyra jobben.

Det är egentligen sorgligt, men världen över verkar högern vara av inställningen att andra ska gå före, miljön är kanske viktig men inte lika viktig som ekonomi och liknande. Att borgarna i Sverige ändå pratar miljö, och att Moderaterna vill återuppfinna sig som det nya miljöpartiet, har inget att göra med att de plötsligt fått upp ögonen för den globala uppvärmningen eller något sådant. Nej skälet är att man har insett att man håller på att förlora väljare, och då kanske lite ny miljöpolitik kan vinna lite röster.

Borgarnas intresse för miljön är med andra ord inte äkta. Det finns ingen vilja att gå före och förändra men däremot en insikt i att de måste göra något för att tysta pöbeln. Där socialdemokratin ser miljön som ett prioriterat område därför att själva miljön engagerar och klimatförändringar skrämmer, så ser borgarna miljön enbart som prioriterad eftersom att makt lockar och deras dåliga opinionssiffror skrämmer.

Vi kommer aldrig att se en höger som lanserar reformer på miljöområdet som går längre än vad socialdemokratin skulle gå. Högern har varken engagemanget eller visionerna att se varför miljön är viktig, eller förstå varför det är meningsfullt att Sverige, som ju har möjligheterna, går före.

Möjligen kan man få Borgarna att förstå om de kan se ekonomiska möjligheter i det hela. Tyvärr är antagligen högerns fantasi för begränsad för att de skall kunna förstå att om Sverige går före, ställer högre krav och hjälper till att utveckla nya tekniker så kommer svenska företag ha en möjlighet att vara världsledande på just miljöteknik och därmed får vi en möjlighet att tjäna pengar på bättre miljö.

Tyvärr är det ändå rätt sorgligt att enbart en utsikt att tjäna pengar eller risken att förlora röster kan få en högerregering att tänka på miljön. På nått sätt tycker man att det borde vara självklart att prioritera miljön.

Nu ska vi få fler betyg, regeringen vill pinka revir även inom skolvärden och bak i kulisserna skymtar vi som vanligt Jan Björklund som gör sig färdig att kliva ut på scenen och presentera ytterligare ett meningslöst förslag i sitt försök att verka duktig. Det är som gjort för att skapa rubriker, media kommer älska det hela, det är så konkret och man kan ju ha massa debatter om det. Att förslaget är helt meningslöst kommer ju inte stoppa någon.

För det är just vad förslaget är, meningslöst. Vad spelar det egentligen för roll om vi har tre godkända betyg eller fem?

Någon skulle säkert säga att det blir rättvisare för nu kan vi lättare se skillnad på betygen. Någon som idag har G+ kommer ju få samma betyg som någon som har G- även om G+ är bättre. Och vist med fler steg kommer ett G+ och ett G- att bli olika betyg. Men samtidigt kommer ett annat problem att förvärras och det är orättvisan som uppkommer när den ene får VG- och den andre G+ för skillnaden där är liten men ger helt olika betyg, och tyvärr beror det ofta på vilken lärare man har om man får VG- eller ett G+. Om det idag är svårt att få två lärare eller två skolor att ge samma betyg för samma arbetsinsatts så kommer detta bara bli värre med fler steg.

Tyvärr är det där rätt ointressant, att exaktare gradering leder till svårare mätning är självklart. Om jag vill veta vad jag väger kan jag bara genom att titta mig i baddrumsspegeln säga i vilket tiokilosintervall jag ligger (i mitt fall någonstans mellan 60-70kg) men om jag vill veta vad jag väger i kilo måste jag ställa mig på en våg. På samma sätt hade vi bara två betygssteg, godkänd och icke godkänd, skulle det vara rätt enkelt att sätta betyg, medans om vi hade hundra steg så skulle det vara snudd på omöjligt.

Det som egentligen är det mest sorgliga är att detta i huvud taget är en politisk fråga. Varför skall politiker i huvud taget vara inblandade och detaljstyra något sådant som antalet betygssteg. Det som politiker borde diskutera är vad vi skall ha betygen till, sedan borde det vara upp till skolverket eller någon annan expertis att anpassa graderingen så att den bäst svarade mot de mål som politikerna satt med betygen, samt kontinuerligt utvärdera och förändra graderingen så att de svarade mot de satta målen. För som det är nu när politikerna både bestämmer vad betygen skall användas till och hur de skall se ut så är risken stor att de istället för att ge lärarna en tumstock för att mäta hur långa eleverna är kommer att ge dem en våg men likt förbannat kräva att mäter hur längden

En bild säger mer än tusen ord

Är det någon som tänkt på hur lik våran statsminister är lönmördaren i hitman?

Krig är Fred
Frihet är Slaveri
Okunskap är Styrka

Välkommen till 1984 bussen anlände något sent och tyvärr är våran guide George Orwell död. Men lugen medborgare var bara lugn medborgare, Mikael Odenberg och de nya moderaterna skall lottsa oss till en friare, säkrare och lyckligare farmtid. Bry dig inte om kamerorna, vi ska inte se på dig. Bry dig inte om buggningen, vi skall inte lyssna på dig. Bry dig inte om spionprogramen, vi skall inte läsa din mail. Din integritet är säkrad, din frihet garanterad.
Välkommen till 1984, det är 2007 så vi har tid att ta igen.

För en gångs skull håller jag med Carl Bildt. Han skall vist ha tyckt att fler diskotek var ett sätt att skapa fred. Och jag kan inte annat än hålla med om det. Det känns trotts allt som om få människor skulle klara av att ena dagen klä sig i festkläder och andra dagen sätta på sig uniform och mörda de man dansade med dagen innan.

Ju mer olika folk umgås desto svårare lär de ha att döda varandra.

Nu är det avgjort, salladsbaren i Göteborg säljs och därmed verkar den just nu rikskända konflikten mellan facket och en ensam restaurangägare vara till enda. David gav sig på Goliat men i detta fall så blev David misshandlad av den stora stygga Goliat. Eller i alla fall är det så här som fackmotståndarna med svenskt näringsliv i spetsen vill att vi ska se det.

Det här är ju ”fackligt övervåld”, som de ser det. En oskyldig stackars företagare har blivit helt orättvist angripen av en omänsklig fackförening. Eller?

Något jag inte fattat med denna konflikt är varför denna envisa vägran att skriva på ett kollektivavtal. Om det nu är som denna restaurangägare påstår att hon ger sina anställda bättre villkor en kollektivavtalet då undrar jag vad är problemet?

För om vi antar att denna restaurangägare är en tänkande och rationell varelse vad är då motivet till denna vägran? Som jag ser det finns det enbart två möjliga skäl ekonomiska eller politiska, och i båda fallen är fackets agerande mer logiskt än hennes. Låt mig förklara.

Om vi antar att hon på något sätt tjänar mer pengar på att inte skriva under kollektivavtalet så skulle detta kunna förklara hennes envishet. Men detta är enbart möjligt om hennes villkor faktiskt inte är lika bra som fackets något som hon hävdar att de är. Om de är lika bra då kan hon ju samtidigt inte ha något ekonomiskt skäl till att vägra. Men om det avtal hon erbjuder är sämre än kollektivavtalet ja då är ju fackets agerande inte bara förklarligt utan dessutom helt oklanderligt.

Om vi istället antar att skälet är rent politiskt. Låt oss anta att hon inte gillar kollektivavtal och fackföreningar. Kanske är hon radikal nyliberal eller bara antifacklig. Hur som helst är hennes agerande i så fall ett politiskt ställningstagande och en utmaning riktad direkt mot facket. Och i så fall är det ju rätt självklart att facket inte kommer att backa ut från en sådan utmaning. Jag menar varför skulle de? Med en stundande avtalsrörelse som riskerar att bli blodig finns det inga som helst skäl för dem att se mellan fingrarna bara för att en restaurangägare inte gillar facket. Med andra ord så är fackets agerande igen helt förklarligt medan vi kan fråga oss varför restaurangägaren agerade som hon gjorde.

Slutsatsen vi kan dra är att om hon hade några rationella skäl att vägra skriva på ett kollektivavtal så har facket agerat rätt. Och om hon inte hade det, ja då är ju frågan om vi ska klandra facket för en stackars restaurangägares irrationella handlande.

Jaha så har Folkpariet till slut sagt att kårobligatoriet skall bort. Själv känner jag mig lite tveksam till det, vilket i och för sig antagligen beror på att jag är kåraktiv men man undrar ju hur elevrepresentationen skall fungera utan kårerna.

Ironiskt nog kommer nog många kårer att överleva enbart på grund av kårpubbarna. Undra om det var meninge.

Jag verkligen älskar när kvällstidningarna hittat något att blåsa upp på löpsedlarna. Just idag har Aftonbladet haft krigsrubriker om att mobilstrålning kan orsaka tumörer. Samma sak kan läsas på Expressens sida:

"Mobil kan ge tumör - och göra dig döv".

Men nå om man läser artikeln visar det sig att det inte är någon hemsk cancertumör som kommer att döda dig. Nej det är en godartad tumör som sätter sig på hörselnerven och kan orsaka nedsatt hörsel.

Men fortfarande nedsatt hörsel är rätt otrevligt så ska vi vara oroliga. Nja visserligen ökar risken med 87% enligt expressen, men samtidigt är det bara ungefär 100 upptäckta fall per år i Sverige. I en nation med över 9 miljoner invånare utgör 100 fall per år enbart 0,001% vilket känns som en försvinnande liten del. Jag undrar ju om inte användandet av mobiler som mp3 spelare riskerar att ge större skador på hörseln i form av tinnitus pga för hög ljudvolym.

Att läsa Svenska Dagbladets ledare är allt som oftast ungefär som att kliva in i en alternativ värld. Logiken som tillämpas mellan sida 3 och 5 tycks följa sina helt egna regler, ungefär som om ledaren är hämtad direkt från Alice underland.

Just idag har hattmakerskan Maria Abrahamsson, beslutat sig för att gå till attack mot Bo Rothstein och hans slutsatser på DN debatt. För att riktigt skjuta denna professor i sank spar Maria inte på krutet utan slår till med det starkaste argument hon har, ”tänk om unga mammor faktiskt kan tycka om att vara hemma med sina barn”.

Men kära Maria Abrahamsson, om ojämnlikheter i familjen bara beror på att mammor vill vara hemma med sina barn (och får vi anta att unga pappor flyr hemmet så mycket som möjligt), ja då har vi ju inget problem. Men eftersom att unga föräldrar säger sig stödja jämställdhetsideologin så måste vi dra slutsatsen att papporna vill vara hemma mer och att mammorna vill kunna göra karriär. Och då är vi tillbaka till ursprungsfrågan i Rothsteins artikel och når igen samma slutsats.

Bo Rothstein skrev i dagens DN debatt, att:

"Heterosexuella kärnfamiljen ett antifeministiskt projekt"

Det är inte ofta man läser ett så insiktsfullt men ändå balanserat inlägg i jämställdighetsdebatten. Tyvärr är det ju så att feminismen har kapats av grupper som gärna uttrycker sig färgstarkt men sällan objektivt. Den sortens uppmärksamhet som detta skapat har tyvärr mest varit till skada. För även om det blir rubriker när man säger att alla män är talibaner, så är det tyvärr fel rubriker. Därför är det positivt när någon kommer in och ser på frågan på ett mer sansat sätt.

Det Bo Rothstein visar på är egentligen ett rätt spännande fenomen, när människor i sin önskan att göra det som är bäst i en given situation får större efterverkningar än de kan förutse. Egentligen kan man koppla det hela till frågan om vad som är frihet, men jag tror vi lämnar en sån djupdykning till en annan dag.

Hur som helst är artikeln läsvärd. Och den belyser ytterligare varför vi behöver en individualiserad föräldraförsäkring i Sverige, eftersom det, precis som Bo Rothstein påpekar skulle vara ett sätt att delvis ändra situationen.

En ironisk sidokommentar så här i slutet är att den slutsatsen inte nämns när Expressen låter referera artikeln, man kan ju undra varför…

Den 23 januari kunde man på svensakdagbladets ledarsida läsa:

”Äntligen ska sveket mot de unga stoppas”

Någon konservativ ledarskribent har låtit skriva en lovsång över major Björklunds förslag om ordningsbetyg och hårdare tag. Uppenbarligen har nämligen:

” Svensk skolpolitik har varit på drift ända sedan socialdemokraterna tog tillbaka regeringsmakten 1994. Flummiga och handlingsförlamade skolministrar har låtit kunskaperna försämras och visat obefintlig förmåga att ta itu med bråk, stök och skolk.”

Jag kan inte riktigt förstå varför alla dessa borgliga kolumnister och ledarskribenter blivit så till sig i trasorna av årets mest meningslösa politiska fråga. Hur kan någon med någon som hels insikt i dagens skola tro att bråk, stök och skolk kommer att minska på grund av ordningsbetyg och beslagtagna mobiler?

Generellt sätt så är de som stökar mest de som bryr sig minst om betygen. Så vad gör ett IG i ordning och uppförande, när man ändå har IG i så många andra ämnen? De enda som kommer bry sig är de elever som bryr sig om sina betyg, men dessa elever är också de elever som är minst stökiga.

Så vad är meningen med förslaget?

Om tanken är att detta skall vara en signal till föräldrarna undrar ju jag om det är så effektivt att enbart kommunicera med föräldrarna två gånger om året i form av betyg. Vore det inte mer effektivt att helt enkelt ringa eller SMS föräldrarna direkt när det är problem med eleven?

Om tanken är att eleven ska förstå att han/hon gör fel så är det bortslösat. De elever som kommer att få dåligt omdöme i ordning och uppförande är och de elever som kommer att skita fullständigt i att de fått det.

Det enda som betyg i ordning och uppförande kan användas till är att sålla ut de elever som har problem med ordningen, inför senare studier. Man kan ju ställa sig frågan om inte vissa friskolor gärna skulle vilja ställa krav på att eleverna måste ha högsta betyg i ordning och uppförande för att få börja. Och med tanke på att major Björklund är en anhängare av elitskolor och liknande skulle det inte förvåna mig allt för mycket om han skulle tillåta något sådan.

Detta är visserligen spekulationer men jag kan faktiskt inte se någon annan nytta med betyg i ordning och uppförande.

Fast det troligaste är annars att förslaget är ett sätt att visa handlingskraft utan att egentligen behöva ha några idéer. Det kostar inget att införa ordningsbetyg, men det är lätt att få det att låta som att man gör något stort och "nytt". Att sen förslaget är i det närmaste meningslöst hör ju inte till. Huvudsaken är ju att man kan säga att man gör något.

Man kan få höra mycket intressant när man pratar med främlingar. Idag träffade jag just en sån främling. Idag träffade jag en man från Nigeria som tyckte att det var bättre när Afrika styrdes av vita kolonialherrar och som föredrog Sverigedemokraternas invandrar politik.

Han hade just missat bussen och efter att först ha klagat lite över att det var ”typiskt när man har bråttom”, jo han hade bråttom till advokaten, började vi prata om vädret. På den vägen kom vi in på politik.

Jag kan ju inte direkt påstå att jag håller med denna främling men jag kan på sitt sätt förstå den sorts pragmatism som fick hona att föredra vit kolonialmakt och sverigedemokrater. Hade Afrika fortfarande varit koloniserat skulle Europa aldrig kunnat ignorera svält, inbördeskrig och etniska utrensningar på det sätt som vi nu gör. Istället för att som nu säga att det är inre angelägenheter så skulle kolonialmakterna tvingats agera.

På samma sätt kan man förstå denna mans åsikter om Sverigedemokraterna. Självklart är det något absurt att en man född i Nigeria skulle föredra ett främlingsfientligt partis integrationspolitik. Men det finns logik i det. Hårdare tag mot invandrare som begår brott var något denne man förespråkade, ”skicka hem dom att svälta” som han sa. För i hans synvinkel så skapade kriminella invandrare problem för de invandrare som inte var kriminella. Från min egen synvinkel kan jag ju se det som att mänskor inte borde dra alla över en kam och inte döma alla invandrare bara för att några begår brott. Samtidigt kan jag förstå pragmatismen i att acceptera att även om det inte borde vara så, så är det så. Därför, även om vi vill bekämpa rasism i form av att motverka fördomar så kan jag förstå denna mans inställning som grundar sig på att helt enkelt acceptera att nu är det så, alltså måste vi göra något åt det.

Vad jag försöker säga med det här är att allt inte alltid är svart och vitt. Det är i och för sig en klyscha men ändå så glömmer vi oftast bort det. Det är lätt att se alla som har en annan åsikt som varande onda, eller se det som att de som inte tänker som jag har kategoriskt fel. Därför kändes det för mig väldigt upplyftande att få höra denna främlings åsikter när vi väntade på bussen ute i slasket och vinterkylan.