Nu är det avgjort, salladsbaren i Göteborg säljs och därmed verkar den just nu rikskända konflikten mellan facket och en ensam restaurangägare vara till enda. David gav sig på Goliat men i detta fall så blev David misshandlad av den stora stygga Goliat. Eller i alla fall är det så här som fackmotståndarna med svenskt näringsliv i spetsen vill att vi ska se det.

Det här är ju ”fackligt övervåld”, som de ser det. En oskyldig stackars företagare har blivit helt orättvist angripen av en omänsklig fackförening. Eller?

Något jag inte fattat med denna konflikt är varför denna envisa vägran att skriva på ett kollektivavtal. Om det nu är som denna restaurangägare påstår att hon ger sina anställda bättre villkor en kollektivavtalet då undrar jag vad är problemet?

För om vi antar att denna restaurangägare är en tänkande och rationell varelse vad är då motivet till denna vägran? Som jag ser det finns det enbart två möjliga skäl ekonomiska eller politiska, och i båda fallen är fackets agerande mer logiskt än hennes. Låt mig förklara.

Om vi antar att hon på något sätt tjänar mer pengar på att inte skriva under kollektivavtalet så skulle detta kunna förklara hennes envishet. Men detta är enbart möjligt om hennes villkor faktiskt inte är lika bra som fackets något som hon hävdar att de är. Om de är lika bra då kan hon ju samtidigt inte ha något ekonomiskt skäl till att vägra. Men om det avtal hon erbjuder är sämre än kollektivavtalet ja då är ju fackets agerande inte bara förklarligt utan dessutom helt oklanderligt.

Om vi istället antar att skälet är rent politiskt. Låt oss anta att hon inte gillar kollektivavtal och fackföreningar. Kanske är hon radikal nyliberal eller bara antifacklig. Hur som helst är hennes agerande i så fall ett politiskt ställningstagande och en utmaning riktad direkt mot facket. Och i så fall är det ju rätt självklart att facket inte kommer att backa ut från en sådan utmaning. Jag menar varför skulle de? Med en stundande avtalsrörelse som riskerar att bli blodig finns det inga som helst skäl för dem att se mellan fingrarna bara för att en restaurangägare inte gillar facket. Med andra ord så är fackets agerande igen helt förklarligt medan vi kan fråga oss varför restaurangägaren agerade som hon gjorde.

Slutsatsen vi kan dra är att om hon hade några rationella skäl att vägra skriva på ett kollektivavtal så har facket agerat rätt. Och om hon inte hade det, ja då är ju frågan om vi ska klandra facket för en stackars restaurangägares irrationella handlande.